Här ska jag nu förklara och berätta varför folk inte får en inbjudan och varför jag inte alltid öppna kjäften eller kollar på något.

Varför pratar jag inte med dig?
1. För att jag kanske är på dåligt humör och då är det lika bra att hålla käften.
2. För du kanske står 200m ifrån mig eller för att jag sitter i en bil och inte har några tankar på att gå ur bilen.
3. För att jag kanske inte har något och säga därav står/sitter jag tyst.

Varför kollar jag inte på dig?
1. På senaste har jag haft meloner till ögon och det är inte jävla mys och glo på någon när man knappt kan se ett skit!
2. Jag glor eller sittar inte på folk.
3. Antagligen ser du förjävlig ut!

Varför får du inte en jävla helvetes fucking inbjudan?
1. Jag bjuder inte in någon.
2. Jag bjuder inte in någon.
3. Jag bjuder inte in någon.
4. Jag kanske vill ha ett privatliv, men vill du se hur mysigt mitt rum är, hur mitt kök ser ut och hur jävla god min mat är, så är du välkommen till att höra av dig!
5. Jag gillar inte mänskligheten som bara kommer och går, därav betyder jag något så hör man av sig, lika så om man vill veta något eller vill något! ;*
6. Jag bjuder inte in någon.

Varför är jag arg på dig?
1. Jag är för fan inte arg på dig och frågar du eller ifrågersätter mig efter svar så kan du räkna med att jag blir jävligt förbannad!

Det är inte du som gjort något eller är fel på, det är jag ! ;)

Hoppas du, ni, den har fått svar på din, era frågor! Annars så kan ni ta det med mig och fråga mig istället för att fråga alla andra!

Pga lite kommentarer jag fått så kan jag väl försöka blogg lite oftare då, men damn vad svårt det är.. Det hade jag inte räknat med direkt.

Har ni kommit till den delen av ert liv så ni har allt, en underbar familj, en fantastisk pojkvän och bra men få vänner?
Och egentligen behöver du inget mer inte ens en liten pryl till för att vara lycklig?
MEN.. Men ändå fattas det någon, något, en gammal vänskap eller syssla?
Det var grymt bra förr, med vänner som jag kunde kalla min egna och uppmärksamheten från modellfotograferingar.
Jag har nekat otroligt mycket till fotograferingar, castings och stora träffar. Jag har offrat mer än jag fått och kunnat ge.
Jag är en person som låter de i min närhet få de bekvämt före mig, sen i slut ändan är de jag som drabbas för vem fan bryr sig om jag har offrat massa.
Särbehandling för att de närmsta ska få det bäst, sänker pris mer än jag egentligen fick och skulle. ALLT för att se människor nöjda, i slutet av dagen är det jag om bär på ångesten.
Det jobbiga är att jag aldrig (nästan) ber om stora saker, ibland ett stöd, sällskap, att få prata och fucking förståelse. Men inte ens det kan jag få.
Jag önskar först att jag inte lovat bort liv, jag önskar sen att jag gav liven ett större värde och sen önskar jag att jag fucking inte behandlar folk bättre än vad jag blir behandlad av dem.

Jag saknar modellandet för är kunde jag vara vem jag ville, inga blickar kunde döda och det var som att flyga fritt.

Jag kan le, jag kan skratta men innerst inne kanske jag dör.

Som alla vet hatar jag något oerhört mycket, så länge du behandlar mig bra så gör jag detsamma.
Som ni alla vet har jag inget privat liv, jag har hunnit vara gravid 2 gånger på ett halvår, vara missbrukare, psykopat och blivit hotad med blottande saker!

Det finns en grupp i vårt land som kan hota mig och slå mig , min vän. Utan att nåt straff väntar sen.
(Omgjort)
Jag hatar dessa människor som fan.
Och människor säger att jag är tidigt, push på med allt i mitt liv och förhållande vad fan är då inte folk som säger " åhhhh du är mitt allt, jag älskar dig, vi förlovar oss, vi markerar varann " innan en månad tids gått..
Om ett jävla förhållande på 7-8år inte håller varför i helvete tror du att ett förhållande på en månad håller längre pga att man markerar varann, sammansvetsar varann.
Och kom inte och säg att något/någon är bäst när du aldrig mött någon annan och häng inte ut mig och mitt privat liv för de lär du få ångra.. Och även om jag tar. Mot, håller tyst så har jag hållhakar på alla!
Tvi vale för människor, Tvi vale för de stället jag lever i. Tvi smuts, usch, blå!

Liten rensa tankar inlägg!
Blir sjukt irriterad på mänskligheten, omgivning osv.

Hade jag fått bestämma så skulle jag aldrig ha gjort en sån bra deal. Hade jag fått bestämma så hade jag aldrig slutfört dealen.
För hur ska man ta hand om någon annan när man bara tänker på sig själv. Hur ska man klara de när man inte tar hand om allt gammalt man har och haft?

Vänskap? Jag är ingens vän, jag har ingen riktig vän. För människor bara lämnar och alla bara går, tillslut är det bara jag som återstår.
Jag kan lyssna, finnas och vara där för dig. Men sen kommer det alltid att finnas någon bättre än mig. Därav är jag ingens vän utan bara någon som är alla tillags.

Jag är trött på att ingen lyssnar på mig, trött på att bli lämnad.
Jag önskar att jag kunde ta tillbaka mycket och kanske räddat ett, två liv.

Peoples always leave.

Alla ensamma dagar hemma med smärta som sjukling gör att jag proppar i mig allt från flöt till dammtussar..
Om jag inte rulla fram snart så är något fel, mat är så jäkla gott men att va hungrig efter att legat i narkomaner 2min det är jobbigt...

Godmorgon!
Det är torsdag idag alltså är det 47dagar kvar eller 1månad, 16 dagar och 15 timmar kvar tills vi åker till Norge och träffar trollen!
Pappa ringde o berättade att våra små troll ha börjat springa leka, höja tassarna osv!
Vilka goingar :)

Igår, igår var de min lediga onsdag men satan vad ont jag hade. Gick ner till banken med Lillan vid 12 tiden, sen gick vi hem till henne och kollade Tv, åt pasta med baconröra, sååå jäkla gott och så jäkla mycket jag kunde få i mig! Sen somnade vi till en film! Mys :)
Sen gjorde vi piroger lagom till älskling kom! Vi åt lite sen åkte vi till Vaggeryd men de vart stängt sär jag skulle och sen så hade inte Statoil mina cigaretter så blev utan!
När jag och älskling kom hem låg vi o kollade på stalkers o efterlyst efter de ett varmt bad och sen kolla på Fire with Fire!

Idag är jag hemma då jag mår piss i kroppen , den orkar inte och jag har skit ont..

Dålig uppdate, för mycket ilska. Dåligt med tid, life suger lite. Men som folk säger livet är vad man gör det till.

Anledningen till varför jag inte bloggar är för att mitt liv är fullt av skit, stress, ilska och idioter. Efter jag är klar med allt så aka jag blogg igen, tills dess pause!
Fr annars får ni bara läsa ilskna inlägg. Inte såå kul :)

Pusshej!

I Forget Sometimes How Really Wonderful Life Can Be, I?m Trying Not To Do That Anymore..

När är tillräckligt, när ska man säga stopp? När ska man gå?
Det är rena jävla film dramat i mitt liv och helvete vad jag ångrar attjag önskat mitt liv som en film för det är en en riktig skräck, b-film och alldeles för mycket drama!
När veta att man tröttnat och borde dra sin väg, när vet man att man ska dra innan man blir stucken?
Jag visste allt detta innan, nu står jag stilla i en mörk värld i min bubbla..

Jag ska dö några gånger nu innan jag fattar mitt beslut om ikväll... Hej, vi hörs om jag lever.