Jag har nog egentligen ingen att prata med därför har jag väl börjat skriva igen..

Jag vet inte vad det är men jag känner ett stort hat och irritation över det mesta egentligen.. Jag har slutat publicera via FB för jag känner att jg nog bara vill skiva än att ha någon som bryr sig.
Ångesten över skolan gör inget lättare. Ibland undrar jag om någon vänskap varar föralltid? Man blir tighta planera saker och sen så känns de inte som innan.

Jag är trött från att va Centrum och få uppmärksamhet till att stå i ett hörn som ett mögel. Yepo eller så är hela jävla denna hålan som de är fel på. Jag vill bara åka några mil, bara se vägar och skog, sova och bara komma ifrån. Jag är trött på att folk ta äran ur mina händer tar livet ifrån mig. Jag har mig själv att skylla på det är jag som valt detta gett mig in i skiten.

När ett par ögon, en mun och två öron eller ens förståelsen, eller uppmuntran, inte finns så finns bloggen.
Ni som letar efter underhållande bloggar kan ju klicka er ut nu. NU.

Varför pratar man skit om en person när man vänder kappan efter vinden när man är i närheten av personen eller pratar med personen.

Jag är så trött på att aldrig få någon respons på mina ord och då när jag väl får de då är de löjliga Facebook bråk som folk skapar. Suck.

Uppmuntran, gladhet de försvann nog med snön. Vilket jävla liv man lever, värld man lever i, folk man har runt om.